Veronica

Har inte hänt speciellt mycket här på bloggen på ett tag, mest för att jag inte orkat bry mej att lägga upp nåt.

Börjar bli trött på att låtsas. På att svara att allt är bra när det inte är det.

Att jag inte svarar på sms eller ringer beror till stor del på detta, jag orkar helt enkelt inte ljuga mer. Men då kommer det ett sms till, och ett till, tills jag känner att det är enklare att bara svara det ni vill höra så jag slipper fler på ett tag.

Det som är jobbigast är att jag knappt orkar prata med Martin när han ringer, för att jag saknar honom nåt så fruktansvärt mycket vissa dagar att det bara blir värre när jag hör hans röst. Det känns så fel att inte vilja prata med honom när jag vet hur mycket han saknar mej o hur mycket han ser fram emot detta varje dag, jag hatar mej själv för att jag inte orkar låta pigg o glad när han ringer.

Varje dag senaste månaderna har varit en kamp om att hitta något att vara glad över, hitta något som får mej att orka gå upp och gå till jobbet. Träna med Malin har varit en sån sak, tack för att du finns gumman. <3